Vad är rostfritt?
Rostfritt är en samlingsbenämning på ett flertal kvalitéer där det viktigaste legeringsämnet är krom. Enligt Europastandarden EN 10 088-1:1985 definieras stål med minst 10,5% krom som rostfria. Europastandarden gäller även som svensk standard. Kolhalten måste begränsas när korrosionshärdigheten är av primär betydelse. Krom är huvudlegeringsämne, och krom som inte är bundet till kol, avgör korrosions-härdigheten. För att ytterligare förbättra motståndskraften tillsätts också andra legeringsämnen som t.ex. nickel och molybden.
Rätt yta?
För att stålets korrosionshärdighet ska bli fullgod måste ytan vara ren från all oxid. Oxiden bildas vid varmbearbetning eller värmebehandlingar av produkten. Oxiden kan tas bort på kemisk väg genom betning och/eller på mekanisk väg genom slipning och polering. Ju renare ytan är, desto bättre motståndskraft uppnås mor korrosion.
Rätt legering?
Val av legering i stålet beror på vilka egenskaper man vill uppnå med sin produkt, samt vad som är av primär betydelse för funktionen. Korrosionshärdigheten i den miljö där slutprodukten skall användas, är naturligtvis den viktigaste, men också andra egenskaper kan vara viktiga som t.ex. mekanisk hållfasthet, hårdhet etc. Generellt gäller att en högre halt av legeringsämnena krom, nickel och molybden ger en bättre korrosionshärdighet.
Magnetiskt?
Vissa typer av rostfria stål är magnetiserbara. Det avgörande är vilken mikrostruktur stålet har och i vissa fall hur de härdas och värmebehandlas.
Litteraturhänvisningar:
• Svensk standard SS-EN 10088-1:2005
• SMS Handbok nr4, Rostfria stål, utgåva 6, 2000
• Karlebo handbok utgåva 15, 2000